Krönika

Behovet av urgamla berättelser för att förstå oss själva

Petter Jakobsson, rådgivare på SMR, menar att vi behöver våra urgamla berättelser för att bättre förstå oss själva och vår relation till naturen och Skapelsen. Samtidigt sliter vi med en förvriden skapelseteolog där vi tackar Gud för vår framgång och Gud välsignar den som arbetat hårt.

En rosa plastelefant

Religion ses ofta som ”elefanten i rummet”. Den tar mycket plats, men vi låtsas inte om den.

 

Henric Götefelt säger att kyrkan är viktig för klimatet, för att kyrkan har ett mervärde som andra aktörer inte har. Klimatfrågan kan ge kyrkan en annan roll i samhället kopplat till det nödvändiga omställningsarbetet. Petter Jakobsson att kyrkan har ett otroligt förtroendekapital att skapa nya berättelser om oss själva och det goda livet. Berättelser som utmanar alla ismer: kapitalism, nationalism och individualism. 

Det står en rosa elefant i rummet när vi kommer in. Den tar upp halva scenen och för en gångs skull pratar vi om den. Vad är egentligen kyrkornas roll i klimathotens tid? Seminariet ”Ekoteologi i klimathotens tid” inleds med att konstatera att det finns en nyvunnen förtjusning hos teologer att svara i sekulära klimatdebatter, kanske för att teologiska begrepp som ”domedagen” och ”frälsning” används flitigt.

Petter Jakobsson, rådgivare på SMR, menar att vi behöver våra urgamla berättelser för att bättre förstå oss själva och vår relation till naturen och Skapelsen. Samtidigt sliter vi med en förvriden skapelseteologi: Den västerländska berättelsen där vi tackar Gud för vår framgång, där Gud välsignar den som arbetat hårt med att bygga gruvor, kolonisera med mera.

Inte brist på fakta som förlamar

Det finns även en annan teologi: hur Gud lider med skapelsen.

Och kyrkans roll är att berätta om ett annat sätt att leva än det som ledde till klimatkrisen. Det är först när människor tagit till sig en ny berättelse om sitt eget liv som de kommer att ändra sitt handlande. Det är inte brist på fakta som förlamar oss utan brist på bilder av andra möjliga livssätt.

Om all andlighet börjar i tacksamhet, så ska kanske Tacksamhet bli ekoteologins nya buzz-word? En tacksamhet för skapelsen, frälsningen och det livgivande, som utmanar kapitalism, nationalism och individualism. Det finns risker med att ändra rådande berättelser om oss själva, men kanske ännu större risker med att inte göra det. Låt tacksamhet över skapelsen och det som ger oss liv vägleda vår nya berättelse om vad ett gott liv innebär.

Alla kan bidra

Ett sätt att ändra berättelsen är att öppna upp arenor för samtal. Equmeniakyrkans initiativ, Grön kyrka, är just en sådan arena. Organisationen God Jord nämns som ett annat. Equmeniakyrkans klimatfasta förra året väckte stort engagemang och visade att det finns en stor spänning mellan stad och land. En mjölkbonde hörde till exempel av sig och berättade att hans dotter frågat om familjen nu var ”ond” för att de hade mjölkkor. Är det Grön kyrkas mening att skambelägga vissa grupper? Nej, förklarade Henric Götefelt, projektledare på Equmeniakyrkan, och samtalet började istället handla om att allt gödsel som mjölkbondens kor producerade gick till antingen jordbruket eller till biobränsle. Alla kan bidra.

Grön kyrka är en uppmuntran till församlingar att inspirera till en normförskjutning och ge verktyg till förändring. Ett sätt att höja kyrkornas självförtroende för påverkan lokalt och i ett större perspektiv. Nu har 64 församlingar från norr till söder, liberala som konservativa, gått med i Grön kyrka, och engagemanget bara växer. Det är något att vara tacksam över. Den rosa elefanten har fått en vän.