Nyhet

Att älska sin nästa genom att lyssna

Vi bjuder in våra medlemsorganisationer till en samtalsdag på temat Missionens hjärta – om vad vi lägger i begreppet holistisk mission och hur vi kan arbeta ekumeniskt för att lära av varandra.

Anna Ljung kommer att delta i samtalsdagen för att tala om receptiv ekumenik. Här står hon framför sitt favoritkonstverk på Visby lasarett, en tavla med Kyrie. Foto Mattias Wahlgren Visby domkyrkoförsamling

Den 19 mars bjuder vi in våra medlemsorganisationer till en samtalsdag om Missionens hjärta. Vi skapar ett digitalt rum för att tala om våra djupaste drivkrafter, vad vi lägger i begreppet holistisk mission och hur vi rent praktiskt kan arbeta ekumeniskt med en vilja att lära av varandra.

Mission förklaras ofta som en kallelse att i gemenskap med varandra och med Gud jobba med diakoni och evangelisation. Olika kristna traditioner har sina egna sätt att beskriva och delta i Guds mission (läs mer om det i vårt Lärcenter). Ibland krockar synsätten, men det finns mycket att lära av att lyssna till varandra. Vi har nyligen börjat använda en metod som kallas ”receptiv ekumenik” eller ”de sårade händernas ekumenik”. Det vill vi göra också den 19 mars för att lära av våra medlemsorganisationers olika drivkrafter för missionsarbete.

En person som fördjupat sig särskilt i denna metod är Anna Ljung. I Svenska missionsrådets och Sveriges kristna råds arbetsgrupp för missionsteologi representerar hon Equmeniakyrkan. Hon har erfarenheter av receptiv ekumenik från Canberra, Australien till Visby på Gotland där hon är verksam som pastor, sjukhuspastor och även ordförande i Gotlands Kristna Råd. Anna Ljung kommer också delta i samtalsdagen Missionens hjärta den 19 mars.

Jag ringer upp henne för att ta reda på hur receptiv ekumenik egentligen funkar i praktiken.

Receptiv ekumenik fördjupade lokalt samarbete

Som en del av styrelsen för Gotlands Kristna Råd föreslog Anna att de skulle prova receptiv ekumenik för att lära sig mer om varandra. Styrelsen började med att besöka Anna ”hemma” i hennes kyrka. Hon berättade om Equmeniakyrkans församlingssyn och de andra lyssnade. Och så turades de om i Pingstkyrkan, Katolska kyrkan, Svenska kyrkan och EFS.

– Vi lärde känna varandra, blev tryggare, skrattade mer och kunde fördjupa vårt samarbete. En nyckel var att dela utmaningar och sånt som är svårt i våra olika församlingar. Vi ”visade våra såriga händer” och lyssnade till hur andra gör. Vi upptäckte att vi lär oss mer av att lyssna än att lära ut.

Anna berättar att denna fördjupning betytt särskilt mycket under pandemin:

– Nu kan vi stötta varandra bättre. Under den ekumeniska böneveckan i januari spelade vi in en välarbetad ekumenisk andakt. Det hade vi nog inte vågat om vi inte hade lärt känna varandra på det här sättet.

Vad har receptiv ekumenik lärt dig?

– Jag har lärt mig älska min nästas kyrka som min egen, säger hon med en blinkning till Peter Halldorfs bok med snarlik titel. Jag lär mig älska till exempel den ortodoxa kyrkan såsom jag älskar Equmeniakyrkan.

Vad händer när du älskar din nästas kyrka?

– Kyrkan blir större, kärleken blir större. Man kan leka med tanken vad är ”min” och ”egen”. Kyrkan är ju inte min, den är kollektiv. Gud verkar i alla kyrkor. Där jag känner mig hemma kan jag kanske lättare höra Gud tala till mig. Men Gud talar till mig också i exempelvis den katolska kyrkan.

Vill du veta mer om vårt arbete med mission och receptiv ekumenik?

Läs mer om Svenska missionsrådets och Sveriges kristna råds arbetsgrupp för missionsteologi i skriften Berörd som gavs ut 2019.

Anmäl dig till vår samtalsdag Missionens hjärta den 19 mars.