Nyhet

Katastrofer sätter ljuset på våra svagheter

I snart trettio år har Marcus Oxley arbetat med katastrofriskreducering och resiliens världen över och hans frågor är detsamma; hur ska man dra lärdom av katastrofer och skapa mer motståndskraftiga samhällen?

– Utveckling är inte hållbar om den inte är motståndskraftig mot stress och chocker.
Det sade Marcus Oxley, internationell expert på katastrofriskreducering och resiliens, när han föreläste på SMR:s medlemsdagar.

I snart trettio år har Marcus Oxley arbetat med katastrofriskreducering och resiliens i länder över hela världen. Han har också grundat GNDR, Global Network for Disaster risk reduction and Resilience. Nu jobbar han som konsult men hans ämne är detsamma; hur ska man dra lärdom av katastrofer och skapa mer motståndskraftiga samhällen.

– Katastrofer sätter ljuset på våra svagheter, konstaterar Marcus Oxley.

Han pekar på en horisontell graf på en av sina power point bilder. Grafen – som visar ett samhälles motståndskraft – gör en djupdykning när en katastrof har inträffat.

Men, påpekar Oxley, ju mer ett samhälle lär sig av exempelvis återkommande översvämningar och torkperioder, ju mer det kan anpassa sig och förbereda sig, desto mindre påverkan får en enskild katastrof. Grafen behöver inte dyka lika tvärt nästa gång det blir översvämning.

En viktig bit i pusslet handlar om att de som påverkas av klimatförändringar inkluderas i beslutsprocesser gällande katastrofriskreducering och resiliens. Marcus Oxley tar ett exempel från Bangladesh, som han nyligen besökte. Fiskarna han mötte där såg inte ytterligare en naturkatastrof som det största hotet, utan det som påverkade dem mest var att regeringen – efter en färsk cyklon – hade infört ett sex månader långt fiskeförbud utan att rådfråga fiskarna och nu hade de ingen möjlighet att försörja sig.

– Varför är vissa grupper sårbara? Frågar han retoriskt och svarar snabbt: För att de är exkluderade och marginaliserade.

Ett av de länder i världen som anses tillhöra de mest resilienta, är Japan. Marcus Oxley var där ett par gånger i samband med arbetet efter kärnkraftsolyckan i Fukushima och han säger att han blev imponerad av viljan till reflektion. Han fick flera gånger frågorna: Vad kan vi lära av detta? Vad tycker du att vi ska göra annorlunda i framtiden?

Just viljan till reflektion och lärande, är en av de grundläggande principer som ökar ett samhällens resiliens, oavsett vilket land det handlar om. Andra viktiga principer är graden av diversifiering (möjlighet till olika inkomstkällor, olika sätt att transportera sig mm), invånarnas förmåga att samarbeta och självbestämmande (att ta egna initiativ och inte vänta på en order ”uppifrån”).

Det svåra är också att gå från ord till handling. Enligt Oxley råder det ingen brist på tjusiga policies, där det brister är i implementeringen. En jordbrukare han mötte liknade alla policies vid moln vid horisonten. ”Vi kan se molnen vid horisonten, men det kommer väldigt lite regn.”

– Inget av dessa ramverk fungerar isolerat, vi måste få ner det här på lokal nivå, vi måste få med människor i beslutsprocesserna om det här ska fungera. Det är däri utmaningen ligger.

Marcus Oxley betonar att klimatförändringarna är symtom på mycket djupt rotade mänskliga dilemman som kräver ett vidare synsätt.

– Det finns en tendens att se det här som vetenskapliga eller tekniska problem och att det är där lösningarna finns. Men jag tror att om du gräver lite djupare så handlar det om människovärden, om relationer, rättviseprinciper, medkänsla och kärlek. Jag tror att det är det som är kärnan i problemen vi står inför, säger han och tillägger:

– Och jag tror att det är precis här som trosbaserade organisationer har något att tillföra.