Krönika

Mod och framtidstro i bagaget hem från Indien

”Om jag, med alla mina medfödda privilegier, haft ett uns av deras driv och framtidstro, så hade jag kunnat förändra hela världen.” Anna-Lena Hansson skriver om sitt möte med representanter från Hindustani Covenant Church i Indien i förra veckan.

Fredag morgon, och min kollega Petter och jag sitter på flyget hem till Stockholm efter tio intensiva dagar i Indien.

Hjärtat och synnerven är helt överbelastade av tre (bara tre?) dagars rundtur i Maharashtra. Vi har besökt sex byar där Equmeniakyrkans partner Hindustani Covenant Church genomför ett projekt. Fantastiskt inspirerade, intelligenta och starka kvinnor har berättat om sina utmaningar, framgångar och drömmar. Vi har åkt drygt hundra mil, och många gånger sett livet passera revy, följt av en tacksamhetens suck; det är rätt skönt att ha överlevt. Under resan har vi lärt oss massor om landet och dess historia, daliternas situation, språken, kulturerna, religionerna, korna och maten…

Vi avslutade vistelsen i Pune tillsammans med representanter från de byar som ingår i projektet. De hade gått upp klockan tre på morgonen för att laga frukost åt familjen. Klockan fyra lämnade de sina hem och satte sig på bussar från sina respektive byar. Efter en resa på cirka åtta timmar, mötte de oss och projektledningen för ett par timmars samtal. Sedan reste de lika långt hem igen. Detta mitt under en stor högtid, som de förväntades vara hemma och fira med sina familjer.

Istället har de inför oss, samfundsledning och projektpersonal presenterat sina idéer för hur utveckling bäst kan ske i deras byar. För inte länge sedan var detta kvinnor som knappt lämnade sitt hem och aldrig sin by, och som täckte för ansiktet när det kom främlingar för att de inte kände att de var värdiga. Om jag (med alla mina medfödda privilegier) haft ett uns av deras driv och framtidstro, så hade jag kunnat förändra hela världen.

Nu har jag fastnat på selfies med dem i deras mobiler, blivit inbjuden till ett bröllop och fått en ny vän som med sitt enda engelska ord ”Again, again, again!” bad mig stanna i Indien.

Snart är vi hemma i Sverige igen. Jag hoppas kunna behålla något av detta när novembervardagen sköljer över mig. Vi är med och bidrar till riktigt bra saker med våra medlemsorganisationer.

Anna-Lena, som rest med Petter Jakobsson (teologisk rådgivare på SMR) och Stefan Emilsson (samordnare på Equmeniakyrkan)