”Om något händer mig så har jag försonats med det”

Jag har jetlag. Snart börjar utbildningen vi planerat för under hela hösten. 27 deltagare från sju olika asiatiska länder har kommit hit för att lära sig om mänskliga rättigheter och religions- och övertygelsefrihet.

Men nu är det dags för middag med min medfacilitator Jennifer Jivan från Pakistan. Jennifer är ledare för The Christian Study Centre. Det är en pakistansk fredsorganisation som jobbar med mänskliga rättigheter och ökad dialog och förståelse mellan kristna och muslimer. The Christian Study Centre är partner med våra medlemsorganisationer Svenska Kyrkan och Equmeniakyrkan.

Stort mod trots omfattande säkerhetsåtgärder

Det känns bra att leda utbildningen med Jennifer. Men de senaste veckorna har vi inte kunnat planera över Skype och hennes svar på mail har varit mycket kortfattade.

Situationen i Pakistan har varit mycket spänd med anledning av den senaste tidens protester. Man kunde tro att det är en spänd och stressad människa jag har till middagssällskap. Istället är det en hoppfull röst och strålande varma ögon som peppar och inspirerar under hela middagen.

”Jag har mött så många unga med extrema idéer de senaste åren. Men ännu har jag aldrig träffat någon som inte har tagit chansen att ändra sig när de presenterats med ett alternativt sätt att tänka. Bara de själva fått göra valet att tänka på ett annat sätt och inte känner sig tvingade till det.”

Jennifer säger att hon upplever att hon fått ett bra skydd och råd vad gäller säkerhet. Men hon är också beredd på att det inte finns någon garanterad säkerhet.

Alla människor handlar utifrån sin förståelse

”Om något skulle hända mig vill jag vara väldigt tydlig med att jag redan har förlåtit de skyldiga. Alla människor handlar utifrån sin förståelse – jag måste handla utifrån min. Precis som militären och polisen står på frontlinjen måste vi civila vara beredda att göra detsamma då det gäller kampen för fred.”

”Ingen av oss kan lägga en enda sekund till våra liv. Om något händer mig så är det för att det var dags, jag har försonats med det. Livet är så vackert och underbart – freden måste byggas. Som fredsbyggare måste vi ta varje tillfälle att jobba med alla människor, från alla bakgrunder, för att alltid vidga varje öppet, tryggt och fredligt sammanhang som finns.”

Goda muslimska vänner

Jennifer tycker att det är problematiskt när muslimer porträtteras som ”the bad guys” i det som händer i Pakistan.

”Jag har så många muslimska vänner. När extremisterna arrangerar våldsamma protester säger mina muslimska vänner alltid: ”Kom, vi har gjort i ordning mat, var med oss, ät med oss!” och så bjuder de med mig hem medan demonstrationerna pågår, eller så tar de med sig mat och kommer hem till mig.”

”Det finns så många muslimska religiösa ledare som arbetar tillsammans med oss för fred och minoriteters rättigheter. Det måste komma fram! Jag blir inbjuden till både kvinnliga och manliga muslimska skolor för att undervisa och vi bjuder in muslimska ledare till våra utbildningar, vi arbetar tillsammans!”

Samma rättigheter

Och under veckan som följer arbetar vi tillsammans. Vi lär känna 27 människor med olika ursprung, traditioner, utbildning, intressen och tro. Alla kommer från sin unika kontext med utmaningar som hot, våld och brist på information och krympande demokratiskt utrymme. Ändå har vi samma rättigheter.

 

Fotnot: Jennifer Jivan har läst en översättning av intervjun och godkänt den för publicering.