Krönika

Paradigmskifte i utvecklingssamarbetet

Frälsningsarmén har genomfört en värdehöjande insats finansierad av SMR som syftade till att utreda hur vi kan använda konceptet ”resilience” i vårt utvecklingsarbete.

Resiliens_red

Varför resiliens?
Ingången var att vi såg att flera stora aktörer inom utvecklingsbranschen förde fram detta koncept som viktigt för att nå längre i hållbarhetsfrågor och för att förhålla sig till ökade antal naturkatastrofer till följd av bland annat klimatförändringar. Två centrala frågor för oss själva under lång tid. Vi gjorde också bedömningen att konceptet kopplas till Frälsningsarméns holistiska uppdrag ”Soppa, tvål och frälsning”, på ett naturligt sätt. Motståndskraftiga och resilienta individer, familjer och lokalsamhällen som är andligt, socialt och materiellt upprättade är det vi vill uppnå i vårt arbete. Därtill har vi observerat att partners drabbas mer och mer av naturkatastrofer och oregelbundna väderfenomen som förstör utvecklingsinsatser. Det har varit väldigt tydligt i Malawi, med utdragen torka såväl som plötsliga skyfall, som gjort att vi behöver hitta arbetsmetoder som integrerar långsiktigt utvecklingsarbete, katastrofriskreducering och akuta humanitära insatser.

Hur processen såg ut
Tillsammans med två rådgivare arbetade vi på Frälsningsarméns projektkontor, som har fem medarbetare, med detta under sex månader mellan augusti 2016 och februari 2017. En halv dag i veckan användes till gemensamma möten där vi gick igenom konceptets olika delar. En workshop genomfördes också under en veckas tid i Kenya tillsammans med partners från Kenya och Malawi. Deltagarna bodde i familjer i en by där Frälsningsarmén genomför ett vattenprojekt. Tillsammans med kollegor i Kenya och Malawi har vi fört pågående diskussioner under projektets gång.

Projektets resultat
Vi har funnit att resiliens ger vårt utvecklingsarbete viktiga dimensioner som till exempel ökad fokus på systemtänkande och ökat medvetande om vikten av att analysera sårbarhet i relation till chocker och stress i de projektsammanhang vi är verksamma i. Det har också hjälp oss att inse behovet av att komplettera utvecklingsinsatser med katastrofriskreducering och därmed sammanföra de så vanligt separerade sektorerna, humanitärt bistånd och långsiktiga utvecklingsinsatser. Ett oväntat bidrag till att utveckla våra arbetsmetoder var introduktionen av komplexitet och vikten av att ha managementmetoder som kan hantera situationer som är komplexa och där det behövs flexibilitet och förmågan att anpassa arbetet efter snabba förändringar av projektsituationer. Denna del kom att uppskattas speciellt av partners som uttryckte att de ibland har känt sig låsta av att behöva genomföra förbestämda projektplaner som inte har tagit hänsyn till plötsliga förändringar. Komplexitet gav dem ett språk att beskriva detta för oss.

Vi gjorde också bedömningen under arbetets gång att resilienskonceptet saknade dimensioner som är viktiga för oss. Till exempel analys av makt och jämställdhet. Vi var därför tvungna att integrera rättighetsbaserat arbete, RBA och genderanalys med resiliens.

Hur bygger man resiliens?
Den frågan är svår att ge generella svar på eftersom den typ av resiliens eller motståndskraft som skall byggas beror på vilket sammanhang det handlar om. I Malawi skulle det kunna handla om att bygga resiliens mot torka i en jordbruksberoende kontext. På en annan plats kan det vara annan resiliens som behöver byggas. För att analysera detta har vi skapat en analysmodell eller process som syftar till att skapa förståelse av en kontext och klargöra vilken typ av resiliens som behöver byggas. Det görs genom att först undersöka sammanhangets sociala, ekologiska och ekonomiska system och därefter analysera chocker och långsiktiga stressfaktorer som är vanligt förekommande för att få fram vilka sårbarheter som finns. Vilka grupper som är mest sårbara måste också fastställas. Vi har valt att använda fyra huvudperspektiv i kontextanalysen. Dessa är RBA, gender, konfliktkänslighet och ekosystemanalys. Att bygga resiliens handlar om att bygga kapaciteter eller förmågan att vara motståndskraftig där absorberande, adapterande och transformerande kapaciteter har förts fram som viktiga dimensioner inom detta. Vilken kapacitet som man vill fokusera på eller kombinera för att minska sårbarhet behöver fastställas. Därefter kan en insats börja planeras som är relevant för de sårbarheter man identifierat och vilken kapacitet man avser att stärka.

Våra lärdomar
När vi bekantade oss med konceptet upptäckte vi att resiliens inte är lättillgängligt. Någon har beskrivit det som att fånga en fisk med händerna och att ingen har riktigt fångat denna fisk ännu men när man börjar närma sig att göra det upptäcker man att det inte är själva fisken som är intressant utan hur den simmar. Det finns mycket material om konceptet inom olika sektorer men inte någon praktisk tillämpning inom utvecklingssamarbetet. Det var ett projekt där det inte fanns några färdiga svar utan dessa var vi tvungna att hitta själva. Vi fick utmana oss själva och ta oss långt utanför vår ”Comfort Zone”. Detta var nyttigt men skapade också stundtals frustration. Vissa dimensioner av resiliens utmanar traditionellt utvecklingssamarbete. Därför har vi genom hela projektet diskuterat hela vårt arbete där många viktiga diskussioner har kommit upp vilket har hjälpt oss att tänka nytt och förändra arbetsmetoder. Så om man skall engagera sig i att bygga resiliens på djupet måste man vara villig att tänka i nya banor och ifrågasätta gamla metoder. Det är en hög tröskel att ta sig an konceptet men när man har tagit sig över den tror vi att det finns möjligheter att komma längre i hållbarhetsfrågor men det kräver sannolikt mer arbete av alla inblandade aktörer. Vi kommer nu testa vår analysmodell tillsammans med partners och det får avgöra om det i våra sammanhang bara är vackra ord och gammalt vin i nya läglar eller början på ett paradigmskifte i utvecklingssamarbetet.

Krönikör: Christian Lerne, Frälsningsarmén