Religionsfriheten åberopas bäst med artikel 9 och 18

Den stora förbudsivern avslöjade en bristande förståelse för religionens roll i ett pluralistiskt samhälle. Att vilja förbjuda religiösa uttryck istället för att öka tolerans, respekt och förståelse kan förklaras med en rädsla för islam och en oro att inte lyckas med integrationen.

Men att de återkommande förslagen att förbjuda slöja så ofta motiveras som ett sätt att bekämpa kvinnoförtryck är djupt oroande. En inkluderande demokrati med respekt för varje medborgares religions- och övertygelsefrihet måste tåla att människor klär sig som de vill. Sen är ju detta inte en enkel fråga, vilket nyligen belystes av Niklas Orrenius i debatten om idrottande barn i slöja.

I veckans avsnitt av Människor och tro i Sveriges radio möter vi kultur- och demokratiminister Amanda Lind och Kristdemokraternas utrikespolitiska talesperson Lars Adaktusson. Att båda två grundar sin argumentation kring religions- och övertygelsefrihet på Europakonventionen är ett gott tecken.

Religions- och övertygelsefrihet angår många människors vardag i Sverige, såväl troende som icketroende. Oavsett politisk åskådning måste samtal om både främjanden och begränsningar av religionsfriheten grunda sig i artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna samt artikel 9 i Europakonventionen.

Europakonventionen

Artikel 9 – Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet

  1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.
  2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna

Artikel 18

  1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsutövning eller undervisning.
  2. Ingen får utsättas för tvång som kan inskränka hans eller hennes frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val.
  3. Friheten att utöva sin religion eller trosuppfattning får endast underkastas de inskränkningar som är angivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten, ordningen, folkhälsan eller sedligheten eller andras grundläggande rättigheter och friheter.
  4. Konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars och, i förekommande fall, förmyndares frihet att tillförsäkra sina barn sådan religiös och moralisk bildning som stämmer överens med deras egen övertygelse.