I FN:s barnkonvention kan vi läsa om dem. Om alla barns rätt till utbildning (artikel 28) och till ett liv utan våld och övergrepp (artikel 19). Självklara rättigheter, eller hur? Men utmaningen ligger snarare i hur vi alla tillsammans kan göra verklighet av dem. För alla barn. Överallt.

Colombia är ett land som har slitits mellan blodiga krig, korruption och fattigdom i åtskilliga år och barnens situation är på många håll kritisk. Men det som kan tyckas vara ”en droppe i havet” bland alla de utmaningar vi ställs inför gör ändå skillnad.

Ankarstiftelsens arbete är beroende av de människor som på plats viger sina liv för barnen. En av dem är Maria Isabel som själv haft en trasig uppväxt men som nu arbetar för barn i Medellín med trauman och ångest från krig, våld och övergrepp. Barns rättigheter handlar också om rätt till sin egen identitet och att få göra sin röst hörd och på Ancla Center får de en fristad där de blir respekterade, lyssnade på och kan ge utlopp för sina känslor genom konstaktiviteter. I Medellín, som för en tid sedan sågs som en av världens farligaste städer, finns också Mariano Zea som driven av hat levde för FARC-gerillan. Men idag lever han för att barnen ska välja bort det farliga gatulivet och kriminaliteten och istället vilja satsa på en meningsfullare fritid i de fotbollskolor som finns i staden. Genom aktiviteter som barn tycker om och finner en mening i kan vi ge dem en tillvaro där de kan få blomma ut och ge utlopp för sin kreativitet samtidigt som de undviker att rekryteras till våldsam gängkriminalitet och prostitution.

I många slumområden och byar är skolorna förfallna, för små eller helt enkelt lyser med sin frånvaro. Utmaningen i att förverkliga barns rätt till utbildning handlar om mer än att bara bygga en skola. Ett sådant arbete måste ske tillsammans med lokalsamhället för att det ska hålla på längre sikt och för att befolkningen ska kunna vara en aktiv del i samhällets egen utveckling. Innan Ankarstiftelsen bygger en skola måste kommunen eller byledningen säkerställa framtida drift och underhåll av den, samt att tillräckligt med lärare ska finnas. Tillsammans skapar vi möjligheter för barnen att lära och utvecklas. Över 170 skolor har byggts och vi räknar än.

Nöden är inte större än att vi klarar av den.

Foto: Maria Isabel Mesa

Krönikör: Victoria Christensson, Ankarstiftelsen