Den kristna tron är en tillgång i biståndsarbete

Kerstin Oderhem och Erik Johansson har helt rätt i att missionsuppdraget inte är slutfört (debatt i Dagen den 8 augusti). Vår värld behöver mer än någonsin påminnas om evangeliet som innebär liv, förlåtelse, hopp och upprättelse genom Jesus Kristus, både för individer och för samhällen. Gud har en plan som är god och vi är inbjudna att vara med i uppdraget som rymmer en mångfald av uttryck av ord och handling, konkretiserat i till exempel långsiktiga utvecklingsinsatser, katastrofhjälp, evangelisation, påverkans- arbete, bön och dialog.

Vi vill dock komplettera den bild som ges i artikeln om att den kristna tron generellt sett skulle ligga till last för kyrkor eller kristna organisationer som jobbar med bistånd.

I Svenska missionsrådets dialog med UD och Sida är vi tydliga med att den kristna värdegrunden är det som motiverar och präglar både de utvecklingsinsatser som våra medlemmar – kyrkor och biståndsorganisationer – och vi som ramorganisation själva utför. Vår erfarenhet är att detta värderas och att det finns en vilja till förståelse för den roll som kyrkor och andra religiösa aktörer spelar för positiv samhällsutveckling. Att kalla Sveriges utrikespolitik för antikristen blir inte heller rättvisande eftersom det bortser från de värdefulla insatser Sverige gjort de senaste åren genom ett omfattande bistånd för en hållbar och rättvis värld.

Däremot finns det i vårt samhälle en brist på kunskap om kristen tro och religion i allmänhet som självklart också påverkar oss som jobbar med internationellt bistånd. Missförstånd och misstänksamhet är vanligt förekommande och något som även påverkar våra myndigheters syn på religion och religiösa aktörer. Det är en utmaning som vi på Svenska missionsrådet tar på allvar.

Det finns också anledning för oss som arbetar med bistånd på kristen grund att vara självkritiska. Vi har i många fall inte varit bra på att förklara hur tron kan vara en konkret tillgång i vårt arbete. I rädsla för att göra fel eller missförstås har vi kanske självcensurerat oss mer än nödvändigt.

Vad behöver då göras?

1. Vi som trosbaserade aktörer behöver bli bättre på att visa på hur tron kan vara ett mervärde i arbetet för hållbara och goda samhällen för alla i de utvecklingsinsatser som vi stödjer. Vi behöver belysa hur mångfacetterad trons uttryck är och hur teologi, religiösa rörelser och ledare, kyrkor och samfund, trosbaserade organisationer, religiösa föreställningar, engagemang och aktivism alla är viktiga faktorer som både kan främja utveckling, men också vara hinder för utveckling.

2. Vi behöver fortsätta vårt arbete med opinionsbildning och påverkansarbete mot myndigheter och beslutsfattare när det gäller utvecklingspolitik och specifikt om trosbaserade organisationers mervärde och religions- och övertygelsefrihet som rättighet för alla. Det gör vi bland annat i kampanjen #hjärtavärlden där vi tillsammans med andra utvecklingsaktörer vill ge de globala frågorna en större plats i den svenska valrörelsen.

Uppdraget är inte slutfört. Mycket är kvar att göra både i Sverige och i världen. Därför behöver vi som bistånds- och missionsaktörer arbeta ännu närmare varandra. Vi välkomnar EFS och alla som delar visionen att vara med i samtal, bön och arbete. Att vara en mötesplats för det samtalet, det är en av Svenska missionsrådets viktiga uppgifter.

Denna replik publicerades i tidningen Dagen den 31 augusti 2018.