Krönika

Den stora rosa elefanten följde inte med till Utrecht

För några månade sedan köpte jag en stor rosa uppblåsbar elefant. Jag har haft med den på möten och konferenser för att påminna om att religionen i internationellt utvecklingsarbete är som elefanten i rummet. Den finns där, men vi talar inte så mycket om den.

Det brukar fungera som en bra illustration och få folk att skratta en smula.

Men just nu är jag glad att jag inte släpade med den till Utrecht, Nederländerna. Där jag har varit behövde vi inte påminnas om religionens roll i utvecklingssamarbete.

Jag har suttit två dagar på möte med en arbetsgrupp med det otympliga namnet Action Churches Together Community of practitioners, Religion and development. ACT CopRD. I det rum där jag suttit två dagar är alla medvetna om elefanten i rummet.

ACT är världens största sammanslutning av bistånds- och humanitära organisationer. Alla med en koppling till kyrkor som ingår i kyrkornas världsråd. Man kan tycka att just denna typ av organisationer, med en ofta stark kristen identitet, inte skulle behöva en arbetsgrupp för att lyfta fram religionens speciella roll i utvecklingssamarbete. Men det är något märkligt med biståndsvärlden, det är som om man i ett utslag av professionaliseringsiver inte tror att man kan tala två dialekter samtidigt. Att man inte kan tala både bistånds-lingo och trons språk på samma gång. Forskare har visat hur trosbaserade organisationer som kommunicerar med andra trosbaserade organisationer väljer att tala enbart ett sekulärt biståndsspråk, ofta präglat av de stora institutionella, ofta statliga, givarna. När trons språk försvinner, så försvinner både identitet och faktiskt, effektivitet. Världen är religiös. Människor sätter större tilltro till religiösa ledare än till andra auktoriteter i världen. Tron ger riktning och mening åt människor, rika som fattiga. Tro ger hopp och målar en bild av vad det goda livet är, vad värdighet i livet är. Utan trons språk kommer allt utvecklingssamarbete bara nå delar av människor liv. De organisationer som kan tala till hela människan, som kan tala om de innersta drivkrafterna för att skapa en bättre värld, de organisationer som kan tala trons språk, kommer kunna göra ett bättre jobb för utveckling av fattiga människors situation. De kommer att förstå vad som verkligen behövs och de kommer att kunna mobilisera gräsrötter när katastroferna slår till.

Därför har jag suttit två dagar i ett sammanträdesrum på en holländsk biståndsorganisation och talat om hur vi ska kunna öka den religiösa läskunnigheten också i trosbaserade organisationer. Elefanten i rummet är faktiskt värd att tala om.

Bilden är från ett seminarium på MR-dagarna i november 2019.