Även naturen drabbas av sexism

Medlemsdagarna: Sofia Rosshagen från Katolskt Forum och Margareta Koltai från Act Svenska Kyrkan tog med oss med på en resa i den ojämställda klimatorättvisan. Utgångspunkten för seminariet Klimaträttvisa i ett genderperspektiv var att de grupper som släpper ut minst växthusgaser är de som drabbas värst av klimatförändringarna, och att kvinnor som grupp drabbas i högre uträckning än män som grupp.

Vi fick lära oss att vi kan göra stor skillnad för klimatet och miljön om flickor får en bra utbildning och om kvinnor får äganderätt till mark; dessa två faktorer skulle förbättra jordbruket, minska barnafödandet och förstärka överlevnadsmekanismer i naturkatastrofer. De två faktorerna skulle stärka kvinnors agens i sina egna liv och samhällen så att de bättre kan bidra med kunskap, erfarenheter, beteenden och vanor som behövs för att stoppa klimatkatastrofen.

Vi bjöds också in till ett samtal om religionens och den egna trostraditionens roll i diskussioner om genus och klimatkris, utifrån läsning av bland annat Påven Franciskus’ miljöencyklika Laudato Si och Svenska Kyrkans Ett biskopsbrev om klimatet. Sofia och Margareta poängterar att naturen och planeten genom historien och i vår samtid beskrivs med kvinnliga termer, såsom hon, vår syster, Moder Jord, med mera, och att sexism och bristande jämställdhet därför även drabbar naturen och formar hur vi tänker på och agerar mot miljön och klimatet.

Seminariet lämnar kvar ett ord ekande i huvudet: Disharmoni. Män som grupp lever i disharmoni med kvinnor som grupp, och människor som grupp lever i disharmoni med naturen. Vägen till harmoni måste väl därför innebära respekt för varandra, för kroppsliga och planetära gränser, och för vår litenhet på jorden? Hur kan det vara så svårt?

Tack Sofia och Margareta för att ni väckte så många tankar! Vi hoppas på fler liknande samtal, för både miljön, klimatet och jämställdhetens skull.