som först målades upp när ett 60-tal representanter från SMR:s medlemsorganisationer möttes upp på Sigtunastiftelsen.

Anna Olsson och Miriam Mondragon från SMR visade i sin lägesrapport att klimathot och miljöförstöringar knappast är en ny företeelse utan något som hängt med länge. Trots det tycks vi bara fortsätta som ingenting i något slags mänsklig hybris. Står planeten pall? var en av frågorna de ställde. Men de förmedlade också hopp när de sade att ”vi behöver nya värderingar, ny livsstil och hållbara organisationer”.

Anders Wejryd pratade om att förändringar kräver ”att den som talar om den, själv vågar sig på den”:

– Massor av kyrkor och kyrkliga organ är djupt fastkörda i materialismen och statustänkandet. Förändring av arbetssätt tolkas lätt som uppgivenhet och kapitulation. Våga se förändringar i klimatsmart riktning som föregångshandlingar.

Josephine Sundqvist, disputerad teolog och expert på Sida, menade att vi måste nå fram till de allra mest sårbara för att åstadkomma en grön revolution.

– Vi måste jobba med religiösa aktörer som finns på platser där inte andra organisationer finns och vi måste jobba med moraliska och etiska frågor. Och på Sida tror vi att civilsamhällets aktörer kan driva den här dialogen, prata om de här frågorna och bidra.

Marcus Oxley, grundare av GNDR (internationellt nätverk för resiliens) och internationell expert sade att klimatförändringarna visar hur ohållbart vi har levt och att de kräver att vi återvänder till kristna värden.

– Svaret på klimatförändringarna handlar inte om tekniska lösningar utan de här frågorna handlar om relationer, vad vi värdesätter, kärlek, hur människor lever sina liv.

Och Linnea Backlund, från Extinction Rebellion Sverige berättade att hon engagerade sig i klimatfrågan bland annat för att ”jag är en av dem som aldrig levt ett liv utan klimatkris.”

– Det här får inte fortsätta. Punkt. Det här får inte fortsätta, sade hon och berättade sen att när hon deltar i aktioner så känner hon hopp.

Eller som Peter Halldorf, pastor och författare, som pratade om hoppet ”som en dygd och en subversiv andlig praktik som föregriper det vi hoppas på”.

– Verkligt hopp skapar kreativitet, mod, fantasi. Hoppet säger att det går att äta, resa, värma, kyla, leva annorlunda. Det kanske inte känns så, men varje litet beslut och handling gör en skillnad och var och en måste själv komma fram till vilka val gör jag för att så lite som möjligt vara en del av problemet.