Mer hopp än ångest när unga engagerar sig för världen

Fr v: ÄB Martin Modéus, Johannes Widlund, PMU, Emma Berglund, Act Svenska kyrkan, Julia Sjöström, Equmenia, Niklas Eklöv, SMR, Hanne Karlsson, KFUM, Diyar Cicek, SSU, Johannes Thernström, MUF. Foto: Svenska kyrkan

Fr v: ÄB Martin Modéus, Johannes Widlund, PMU, Emma Berglund, Act Svenska kyrkan, Julia Sjöström, Equmenia, Niklas Eklöv, SMR, Hanne Karlsson, KFUM, Diyar Cicek, SSU, Johannes Thernström, MUF.Fr v: ÄB Martin Modéus, Johannes Widlund, PMU, Emma Berglund, Act Svenska kyrkan, Julia Sjöström, Equmenia, Niklas Eklöv, SMR, Hanne Karlsson, KFUM, Diyar Cicek, SSU, Johannes Thernström, MUF.

Hur ska vi vända en växande känsla av att världen håller på att krisa ihop totalt? Det var den stora frågan när SMR-nätverket arrangerade ett panelsamtal om ungas framtidssyn och engagemang på onsdagen i Almedalen.   

Den existentiella ohälsan, framför allt hos unga grundar sig mycket i känslan av att ens handlingar inte gör någon skillnad. Engagemang endast för engagemangs skull är motivationsdödande i längden, säger Emma Berglund, ageravolontär för Act Svenska kyrkan och en av de ungdomsrepresentanter från SMR-nätverket som tillsammans med unga politiker bjudits in Vårdklockans kyrka under onsdagseftermiddagen. 

Känslan hon uttrycker finns hos väldigt många, visar den rapport från KFUM som var utgångspunkt för panelsamtalet och som Hanne Karlsson presenterade.   

  KFUM Sveriges kartläggning visar på en utbredd uppgivenhet bland unga och en känsla av att beslutsfattare inte lyssnar. Men flera unga vi har pratat med lyfter även skillnaden på att lyssna och att ta faktisk hänsyn till ungas åsikter och insikter. Flera upplever nämligen ren och skär “youthwashing”. 

Intresse som måste få ta plats

Samtidigt visar KFUM i sin rapport att ungas intresse för internationella frågor är stort och att unga generellt vill se ett större internationellt bistånd. För att vända trenden krävs enligt KFUM nya former där beslutfattare på riktigt ger unga inflytande i arbetet för att nå ett hållbart och fredligt samhälle.  

Diyar Cicek från SSU beskrev sig själv som ”besvärad optimist” – problemen finns, men de kan gå att lösa. Diyar delade KFUM:s bild och menade att unga på ett tydligare sätt måste få tillträde till de platser där beslut tas. Johannes Thernström från MUF höll med KFUM om att unga alltför ofta ses som en homogen grupp och uppmanade alla unga att kanalisera sitt intresse i ett praktiskt engagemang, gärna inom politiken.  

Men även om många kan vara vara intresserade av att engagera sig, till exempel partipolitiskt, kan det finnas en bristande tilltro till politikerna eller en rädsla för att bli utsatt för hot eller hat. Det pågår en oroväckande trend att det demokratiska utrymmet krymper, vilket är något Julia Sjöström från Equmenia lyfte fram. Både hon och Emma Berglund såg civilsamhället och kyrkorna som väldigt viktiga alternativ för att fånga upp ungas engagemang. Både känslan av gemenskap och förmågan att ta upp viktiga existentiella frågor om tro och mening kan ge kraft, engagemang och hopp.    

Ny vision

Men flera varnade också för att inte lämna ansvaret för lösningarna till de unga.  

Vi skulle behöva en vuxen generation som själva fortfarande talar om ett hopp och förmedlar det till sina barn. Och sen såklart faktiskt agerar. Det är inte rättvist att flytta över fokuset och ansvaret på unga att lösa alla problem som vuxna skapat, säger Emma Berglund, ageravolontär för Act Svenska kyrkan. 

Johannes Widlund, miljö- och klimatrådgivare, PMU, menade att vi måste ha modet att visionera om ett annat samhällsbygge, som ska fungera utifrån en annan logik. Här kan unga ge viktiga perspektiv men även nuvarande beslutfattare måste våga tänka nytt.  

Hur ser det goda, hållbara samhället egentligen ut? Här tror jag att det är så viktigt att vi tänker in mening, gemenskap och existentiell hälsa. Vad mäter vi för att bedöma om vi tar oss ditåt? (Hint, inte BNP.) Att försiktigt tweaka nuvarande system ser alltmer utopiskt och orimligt ut i takt med att vi bränner upp kvarvarande koldioxidbudget. 

Att ”bygga hopp”

Ärkebiskop Martin Modéus var också på plats och lyfte i sin avslutande kommentar fram behovet av generationsöverskridande arbete och att tillsammans skapa en hoppets infrastruktur med gemenskapen, ordet, bönen och handlingen som fyra viktiga byggstenar. Något som även Johannes Widlund hakade på: 

För mig personligen handlar det om tre saker, tro, gemenskap och glädje. Min personliga tro om att Gud ändå har den här världen i sin hand och att Han är med i arbetet för en förnyad skapelse ger hopp. Gemenskap med andra som kämpar ger hopp, säger Johannes Widlund. 

Arrangemanget var ett samarbete mellan SMR, KFUM, Erikshjälpen, PMU, Equmeniakyrkan, Act Svenska kyrkan och Studieförbundet Bilda.  

För den som vill titta på hela panelsamtalet finns en videoinspelning här. 

Några glada personer i gruppsamtal på konferns i Kenya.Några glada personer i gruppsamtal på konferns i Kenya.

Vårt nätverk

Ett levande nätverk med lång historia

Grunden till vårt nätverk lades redan vid den ekumeniska missionskonferensen i Edinburgh 1912. Då var svensk mission en engagerande folkrörelse för många i Sverige. Engagemanget ser annorlunda ut idag, men kyrkans uppdrag i världen står fortfarande i fokus för oss.

Läs mer om vårt nätverk