Religionsfrihet och feminism – A match made in heaven?

Detta missförstånd, och ett försök att reda ut begreppen, var utgångspunkten för den öppna föreläsningen på Teologiska högskolan i Stockholm (THS) som jag fick förmånen att hålla på internationella kvinnodagen.

Religions- och övertygelsefrihet ger varje kvinna rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Den ger också varje kvinna rätten att uttrycka detta genom handling och konkreta ställningstaganden så länge staten inte infört folkrättsligt legitima begränsningar. Notera att  det är staten som infört begränsningar, inte religiösa ledare, familjen eller samhällsnormerna. Juridiskt sett finns ingen tvekan.

I praktiken vet vi dock att verkligheten ser helt annorlunda ut. Kvinnors rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet kränks varje dag inom både den privata och den offentliga sfären. Dessa kränkningar utförs av alla sorters aktörer, är intersektionella och påverkar vilken möjlighet kvinnor har att utöva alla sina övriga mänskliga rättigheter. Kränkningarna grundar sig krasst sett på ett nedvärderande av kvinnor som självständigt tänkande varelser, utan jämlik rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

Allt arbete för kvinnors mänskliga rättigheter och socioekonomiska utveckling är därför beroende av kvinnors rätt till religions- och övertygelsefrihet och vice versa. Missförståndet om att religions- och övertygelsefrihet krockar med kvinnors rättigheter bygger på en patriarkal snarare än en jämställd läsning av konventionerna om de mänskliga rättigheterna.