Fahida säger ifrån om bortgifte
15-åriga Fahida har blivit bortlovad till en 28-årig man från en annan by. Hon är en tonåring som älskar livet i byn när det är skördetid och riset ångar från kastrullerna. Vad ska hända nu? Är hon en börda för familjen? Vill hon bli bortgift? Har hon rätt att säga ifrån? Finns det andra i samma situation och finns det någon som kan hjälpa henne?
Läs novellen om Fahida 15 år av Görel Råsmark.
Görel Råsmark har i många år arbetat på ideell basis inom vår medlemsorganisation Kväkarhjälpen och är ombud (ordförande) i dess styrelse. Nu har hon skrivit en novell om barnäktenskap. Den fiktiva flickan Fahida finns det så många av i verkligheten, berättar Görel när jag ringer upp henne för att prata om Kväkarhjälpen, deras samarbetspartner i Bangladesh och varför berättelser är så viktiga för att vi ska förstå våra medmänniskors verklighet.
Görel – varför har du skrivit en novell om barnäktenskap?
”Jag är skrivande, jag skriver när jag har något att berätta”, säger Görel om sig själv.
Hon säger att det är hennes sätt att levandegöra människors liv. Kanske kan hon på så sätt hjälpa till att locka in oss andra i en annan värld och låta oss känna mer. Görel tycker också att hon kommer närmare människor genom att skriva noveller. Hon menar att det bakom alla siffror och dokument döljer sig individer med alldeles egna berättelser. Deras berättelser låter sig enklare fångas skönlitterärt.
Görel har i många år arbetat som fysioterapeut med inriktning på barn och ungdomar med intellektuella och fysiska funktionsnedsättningar.
Varför vill du berätta om Fahida?
”När jag besökte Bangladesh för första gången för ca 10 år sedan för att följa upp Kväkarhjälpens projekt var det överväldigande. Kaskader av dofter, färger och intryck kom emot mig. Vid ett fältbesök i en by knuffades en flicka fram och alla pekade på henne. De sa ”henne har vi räddat”. Hon slog ner blicken till en början, men sen höjde hon den. Den blicken gick rakt in i mig.”
Görel menar att ibland är vi människor rädda för att säga som det är, det kan vi nog alla känna igen oss i. Men ofta händer det att när vi väl har berättat så kanske det inte var så farligt som vi tänkt. Tvärt om, då delar vi erfarenheten med andra och upptäcker att många av oss tänker lika. I novellen utrycker Fahidas storasyster det på det här sättet ”Det är ingen skam att vara fattig – men skammen blir din om du inte står upp för dig själv”.
Att dela erfarenheter är en viktig del i de tonårsgrupper (klubbar) som startats i projektet som Kväkarhjälpen bedriver tillsammans med sin samarbetsorganisation SUS i Bangladesh. SUS organiserar också Stoppa våldet mot kvinnor-grupper, som bland annat arbetar aktivt med att förhindra barnäktenskap. Det finns också exempel på att tonårsgrupper för både flickor och pojkar och grupper för seniorer har samlats för att både praktiskt stoppa barnäktenskap och för att förändra normer i samhället.
När pojkarna i en by gjorde sin topp-3-lista över saker de vill vara med och förändra var det:
- Att de ska bli mindre beroende av sina mobiler.
- Att droganvändningen stoppas.
- Att deras systrar inte ska bli bortgifta i barnäktenskap.
När tjejerna gjorde samma sak blev deras lista ganska lik pojkarnas:
- Att barnäktenskap stoppas.
- Att de önskar bli sedda för den de är.
- Att de vill få sina rättigheter erkända (som att gå i skola till exempel).
Görel, vad gör dig glad när du är i Bangladesh?
”Att möta så mycket tillförsikt, trots att många lever under svåra omständigheter. Jag har mött så många som bärs av övertygelsen om att problem går att lösa. Så mycket livskraft! Främst tror jag det är att se hur människor engagerar sig tillsammans, över olika gränser.”
Kväkarhjälpens samarbetspartner SUS har även startat grupper för seniorer. De äldre upplever många gånger att de bara är till besvär och inte längre kan bidra. De för samma resonemang som många flickor, som också säger att de är en börda för sina familjer. I klubbarna tar de tag i det som händer i deras by. De sätter upp mål och diskuterar problem och kan sen hjälpas åt och samarbeta för att nå målen.
Kväkarhjälpens samarbetspartner i Bangladesh
Projektet som Görel besökt bedrivs i norra delen av Bangladesh ca 16 mil norr om Dakka tillsammans med Kväkarhjälpens samarbetspartner SUS.
SUS eller Sabalamby Unnayan Samity (Organisationen för hjälp till självhjälp) startades 1986 av läraren Begum Rokeya som samlade tio likasinnade omkring sig för att skapa en bättre framtid för landets kvinnor och barn. SUS arbetar i distriktet Netrakona. Antalet medarbetare är cirka 600.
SUS vision är att varje individ ska leva i värdighet och i ett rättvist samhälle. Organisationen består av människor som möts i övertygelsen om varje människas okränkbara värde. Det stämmer väldigt väl med Kväkarhjälpens grundvärderingar. De har samarbetat sedan 1994.
Mer fakta om Kväkarhjälpen och fördjupningstips hittar du här
Kväkarhjälpen är en del av det världsomspännande nätverket av kväkarsamfund Quakers.
Läs vår artikel om Kväkarhjälpens ombildande till fristående ideell förening 2019.
Läs vår artikel om när internationella Kväkarhjälpsorganisationer fick Nobels fredspris.
På Kväkarhjälpens hemsida kan du läsa mer om Kväkarhjälpens olika projekt.
Läs mer om de olika klubbarna i byarna där Kväkarhjälpen bedriver projekt i vår artikel.
Här förklarar vi mer om barnäktenskap och varför det är norm i Bangladesh.
