Blir världen verkligen mindre religiös?

Ja, om man får tro den senaste undersökningen av World Value Survey, som Dagen nyligen rapporterade om. Men undersökningen väcker många frågor. Vår rådgivare Petter Jakobsson misstror inte siffrorna men frågar sig om de lyckas fånga verkligheten.

Det finns egentligen ingen anledning att ifrågasätta den fakta som World Value Survey levererar. Det är mycket möjligt att världen blivit lite mindre religiös under de senaste åren. Men visst hajar vi på Svenska missionsrådet till när någon påstår att religion blir mindre viktigt.

Vi driver ju tesen att alla behöver religiös läskunnighet – alla behöver förstå något om religionens roll i samhället och dess betydelse för enskilda människor. Det säger vi för att religion är en så oerhört viktig pusselbit i alla de länder där våra medlemsorganisationer verkar. Faller vår tes om världens människor blir mindre religiösa?

Det är flera resonemang som väcker frågor. Särskilt i den artikel som forskaren bakom undersökningen, Ronald F Inglehart, skrivit: Giving Up on God: the Global Decline of Religion. Artikeln handlar främst om USA, som enligt undersökningen haft det största tappet av religiöst intresse mellan 2007-2019.

Föråldrad bild av religion som verktyg

USA har alltid lyfts fram som undantaget bland industrialiserade länder därför att religionen haft en så stark roll och inte tappat i betydelse när levnadsstandard och trygghet vuxit. Andra länder i till exempel Europa har sekulariserats i samma takt som levnadsstandarden ökat. Inglehart beskriver detta som ett orsakssammanhang, men förklarar inte varför USA inte stämt in i den bilden.

Han är kvar i den, som jag trodde, föråldrade bilden av religionen bara som en nyttighet, som ett verktyg för att hantera verkligheten. Hans resonemang bygger på att religion är till för den som lever i en otrygg eller kaotisk värld. När ”nyttan” av religionen som trygghet upphör, så upphör tron.

Inglehart fokuserar i sin artikel på religionens roll som stöd i den kaotiska världen, snarare än som en garant för samhällskontakt, etik och sunda värderingar. Han pekar till exempel på att länder med en hög grad av religiositet har en hög grad av korruption och höga mordsiffror (som svarar mot buden; du skall inte stjäla och du ska inte dräpa). Hans slutsats blir att religion inte är en garant för moral utan ett verktyg för människans behov av trygghet och att detta behov är större i svaga stater med korruption och våld.

Kan betydelsen av Gud fångas i undersökningar?

Men vad säger undersökningen om resten av världen? Egentligen ganska lite. Skillnaderna i religiositet är inte så stora. Det är USA som sticker ut. Industrialiserade länder tappar i religiositet – så visst finns det ett trendbrott. Även fattiga länder har en minskning. I vårt arbete på Svenska missionsrådet brukar vi hänvisa till forskning om att antalet religiösa människor ökar, för att befolkningen ökar snabbare i länder med stor religiositet. Vad säger Inglehart om det?

Den fråga som hänger kvar hos mig är: Vilken typ av religiositet är det människor lämnar? Kan betydelsen av Gud fångas i World Value Surveys ganska enkla och trubbiga frågor? I USAs fall är det ganska klart: människor lämnar den kyrka som inte svarar på deras frågor. Inglehart beskriver det som att politiken får övertaget över religionen.

Men hur är det i andra länder? Vad är det som gör att färre människor bryr sig om Gud? Är det brist på tid? Är det besvikelse över organiserad religion? Förvinner Gud i och med högre materiell standard och ökad trygghet, såsom Inglehart verkar mena?

Människor fortsätter att gå till kyrkan

Så enkelt tror inte jag att det är. Oavsett trender måste vi förhålla oss till religiösa människor både i Sverige och inom internationellt utvecklingssamarbete. Även om vi ser ett trendbrott fortsätter världen att vara religiös. Det behöver alla som arbetar i ett internationellt sammanhang, men utifrån en svensk situation, påminna sig hela tiden.

För de flesta människor i världen är Gud fortfarande central. De fortsätter att gå till sitt tempel, kyrka, synagoga eller moské. De flesta människorna i utvecklingsländer har större tilltro till religiösa än politiska ledare. De flesta människorna i världen fortsätter vända sig till en högre makt i sina inre tankar. För mig är inte Gud ett verktyg som jag kastar bort när mitt liv blir bättre.

/Petter Jakobsson, rådgivare missionsteologi, ekumenik och religion