Politik som missar målet

Hellre gräsrotsförändring som verkligen fungerar än svåröverskådliga jätteinsatser som ger ökade risker för korruption, skriver Anna-Lena Hansson mångårig medarbetare hos SMR.

Vi pratar mycket om långsiktighet i partnerskap och att utveckling tar tid. Ofta handlar det om att små steg framåt skapar dominoeffekter, men det behöver ske systematiskt. Nu riskerar vi att tappa både fart och kompetenta medarbetare på alla nivåer. Mycket arbete som gjorts kommer att bli ogjort.

Jag har precis kommit hem från en jobbresa i Asien och det ligger förstås nära till hands för mig att tänka på människor jag mött där. Kambodjanska traffickingoffer och barnhemsbarn får hjälp till ett värdigare och integrerat liv, och civilsamhällesorganisationer krokar också arm med lokala myndigheter för att minska migrationsströmmarna från landet. Lokala myndighetspersoner vi träffade vittnade om att de ser att metoderna fungerar och att de kan ta en del av det vidare själva – men vi förstår att någon behöver fortsätta att hålla deras motivation uppe om det ska få genomslag på en mer övergripande nivå.

Det här arbetet genomförs av små organisationer som aldrig på egen hand skulle klara av att söka och hantera biståndsmedel från Sida. De har djup kunskap om sina egna kontexter och de utmaningar de står inför, och mycket engagerade medarbetare. Sidas strategiska partnerorganisationer (som Svenska missionsrådet) står för kvalitetssäkring och kapacitetsutveckling – och en koppling tillbaka till det svenska civilsamhället och skattebetalarna. Kanske de insatser jag precis besökt har tur och finansiering kan säkras på andra sätt, men tur är inte en hållbar grund för långsiktighet och stabilitet.

Obegripligt att avtal sägs upp

Jag har jobbat med bistånd i 16 år. Under den senaste resan mötte jag små organisationer som på gräsrotsnivå aktiverar civilsamhället och påverkar lokala myndighetsperson (som i sin tur är med och påverkar myndigheterna inifrån). I lokala samhällen är det möjligt att bygga direkta relationer med beslutsfattare, att direkt ställa dem till svars när de inte lever upp till avtal och löften som tecknats på olika nivåer. Små insatser som visar på verklig förändring kan få dessa lokala beslutsfattare att arbeta vidare för verklig förändring. Jag har fått se IRL när små organisationer lär av varandra och går ihop i nätverk för att tillsammans arbeta för en rättvisare tillvaro i sina olika länder. Detta finansieras av svenska skattemedel genom Sida inom ramen för stödet till det civila samhället (Civsam-stödet). I nuläget är det 17 strategiska partnerorganisationer som får del av det här stödet. SMR är en av dem.

Upplägget har utvärderats, och Sida har konstaterat att det är ett strategiskt och kostnadseffektivt sätt att arbeta på.

Under tiden jag var på resa kallade Sida Civsam de strategiska partnerorganisationerna till ett möte. I mötet lämnades det totalt oväntade beskedet att alla avtal sägs upp per sista december i år. Det innebär att organisationerna i sin tur kommer att behöva säga upp avtal och i förtur avsluta insatser som bidrar till förändring för många människor runt om i världen. Vårt avtal med Sida är femårigt, och sträcker sig till slutet av 2026, men pågående projekt och program kommer nu alltså att behöva avslutas två år tidigare än planerat.

Oklart och förhastat 

Under 2024 kommer alla som vill ha möjlighet att ansöka om avtal från 2025, men än så länge är processen oklar. Vi som jobbar med bistånd vet att det tar ungefär ett år att ta fram en bra ansökan till Sida. Då har vi haft tydliga riktlinjer och ett uttalat långsiktigt partnerskap att luta oss mot, det har funnits en förutsägbarhet och vi har kunnat förbereda processen under flera år. Beskedet från Sida är en följd av ett uppdrag som regeringen har gett om att ändra på stödet till det civila samhället.

Jag kan nog personligen hitta ett annat jobb, eller få hjälp av det utvecklade skyddsnät som finns i Sverige, men det här får effekter för så många människor och på så många nivåer.

I vilka andra sammanhang är det okej att säga upp befintliga långsiktiga avtal innan man ens har påbörjat utredningen av hur man ska arbeta vidare? Jag vill för min del hellre ge mina skattepengar till gräsrotsförändring som verkligen fungerar än till jätteinsatser som är svåröverblickbara och skapar ökade risker för korruption.